fredag, juli 17, 2009

Sommarlivet kräver inte stora beslut



Bilder från gårdagens utflykt.


Annika skriver så bra om bubblan, den där sommarbubblan där dagarna flyter i varandra och allt utanför är ganska oviktigt.

Jag känner igen mig, lever själv i min stugbubbla just nu. Bägge döttrarna är hemma. Dagarna fylls av utflyktsplanering och matinköp, längre än så orkar eller vill inte min hjärna tänka. Sovmorgnar och sena kvällar med sällskapsspel. Prat om livet. Matbestyr. Tvätt i stan under en dag i veckan. Så befriande lätt livet levs med endast dessa saker i åtanke. Så skönt att få leva detta liv under en kort period. Det är vad jag kallar semester.

Igår gjorde vi en utflykt till Södra Storsjöbygden. Mamma bjöd på middag på Persåsen. Det var hennes och pappas 60-åriga bröllopsdag och även om pappa inte fanns med vid bordet så ville hon markera dagen. Och det gjorde hon alldeles rätt i.

Det blev en fin utflykt. Ett avbrott i stugbubblan.

Idag blir det tidigt födelsedagsfirande av vår äldsta. Surströmming och sen jordgubbstårta.

Sommarlivet fortsätter sin gilla gång.

onsdag, juli 15, 2009

Tvättdag

Snabbvisit i stan för att tvätta några maskiner.

Balkongdörren står öppen för att vädra ut den instängda lägenhetsluften.

Solen strålar och jag ska skynda mig ut till landet igen. Hänga tvätten på klädstrecket. Andas in sommardofter (vilket i ofs får mig att nysa ).

Dagrna rusar på och jag vill njuta av varenda sommarsekund.

Tids nog får jag sitta här i lägenheten.

Det är nu som gäller!

lördag, juli 11, 2009

Ett ljus är tänt idag

Det är tänt för en vän som ska ut på en lång, lång resa.

Just idag är det främst tänt för att minnas femmånadersdagen.

För fem månader sen idag, höll jag min far i handen för sista gången. Jag hörde hans röst, såg hans blick.

Innan han stilla somnade in för den sista vilan.

Jag kan ännu höra hans röst och se hans glada blick. Han har fattats mig många stunder denna sommar. Jag vet hur mycket han tyckte om att sitta här ute i solstolen vid vår stuga. Bara sitta där och se ut över ängen. Komma med en kommentar över allt det vackra han såg. Prata med sina barnbarn och intressera sig över vad de gjorde.

I år sitter han inte i vår solstol.

Kanhända sitter han och solar någon annanstans.

Och jag tror att han känner att han alltid har en plats kvar här vid stugan.

Må solen lysa över dig pappa.

Alltid.

fredag, juli 10, 2009

Idag firar vi

Det finns mycket att fira. Själva livet i sig är värt att fira. Ibland blir det mer tydligt att det är fest. Som idag.

* Maken fyller år. Grattis!

* Sonen och hans flickvän har kommit in på socionomprogrammet. Grattis!

* Jag har blivit antagen till den Bibelhebreiska kurs jag sökt.

Nu bakas det tårtor. Jag ska göra en kycklinggryta. Vinet står på kylning. Min mamma ska hämtas i stan.

Ikväll kommer fler gäster och vi ska fira.

Hurra!

torsdag, juli 09, 2009

La familia

Snart är vi samlade hela familjen, något som inte händer särskilt ofta men är desto roligare när det händer. Någon vecka under sommaren, vid påsk och till jul, det är vid dessa tidpunkter vi oftast ses allihop. Med hela familjen räknar jag, i detta fall, barnen, "svärdottern", maken och jag. Ibland även min gamla mamma.

Vad räknas som en familj egentligen? Antar att det ligger i betraktarens ögon. Är man van att ha sina syskon med familjer i ens närhet, då räknas kanske även de som familjen.

Jag är inte van vid att ha en stor familj. Jag är inte van vid att vara fast sammanbunden med syskon och deras familjer. Jag har bara en bror, som lever själv i Malmö. Honom har jag träffat vid jul varje år, vi lever så olika liv och han känns ganska frånvarande i mitt liv. Min mamma bor här i stan, hon och pappa har alltid varit en del av min tillvaro. Sedan pappa dog har kontakten med mamma förstärkts, hon är gammal och ledsen och behöver stöd i livet.

När jag flyttade ut till landet, till min mans barndomsgård blev jag förvånad över hur tätt hans familj levde. Det var så självklart att man gick in och ut hos varandra. Bjöd varandra på sina fester och umgicks ofta. Jag var inte van vid denna självklarhet i umgänget. Inget ifrågasättande om det var OK eller inte, man bara gjorde så, det hörde till för det var ju ens familj. Visst var det glatt och trevligt, men alla andra vänner då? De som jag såg som en del av min familj? Var fanns utrymmet för dem?

Jag tycker det verkar härligt med att vara en stor och sammanbunden familj. En trygghet i tillvaron. Men det får inte bli till ett tvång. Att man blir till en klan som alltid hänger ihop. För mig känns det viktigt att ha de vänner som jag valt själv, de som kanske delar intressen och tankar med mig.

För mig behöver inte familjen enbart bestå av blodsband. Bröder och systrar har jag många av, även om vi inte bär släktskapets rötter.

Men barnen, mina ögonstenar, de längtar jag efter ofta, ofta. Lyckan och rikedomen den är total när vi ses alla tillsammans.

Nästa vecka, då ska vi ses, allihop tillsammans.

La familia.

onsdag, juli 08, 2009

Ett ljus brinner på vår bro.

Ett ljus i natten.

Ett ljus i mörkret.

En liten låga

denna regniga kväll.


måndag, juli 06, 2009

Vad gör väl det att regnet faller ner

Inte det minsta gör det.

Äntligen hinner jag ikapp mig själv och min hjärna, som varit inbäddad i hett ludd de senaste veckorna.

Luften är frisk, inga pollenkorn i luften. Jag kan andas!

Jag sitter här på mitt kontor och mailar till personer jag behöver kontakta. Jag skriver ut mängder av mina bilder till den kommande utställningen, där även mina kort ska säljas. Jag bakar kakor till makens födelsedag på fredag. Jag dammsugar lägenheten, som varit indammad länge nog nu.

Allt medan regnet strilar vackert utanför fönstren.

Balkondörren står öppen och sval, ren regnluft tränger in i lägenheten.

Om en timma får jag besök av en vän jag inte träffar så ofta nu för tiden, då hon numera bor på annan ort.

Klockan 18.55 ska jag hämta vår yngsta och hennes kusiner på stationen. Nu återvänder de till Jämtland efter en hektisk månad ute i Europa.

Sedan bär det av till ön igen. Födelsedagskalas hos svägerskan med våra reströtta barn.

Och tänk, ikväll får jag säga godnatt till vår yngsta. Kanske stoppa om henne innan hon somnar uppe på loftet i vår stuga.

Lycka,

allt igenom.